tisdag 29 december 2009

the rise and fall of Algot Johanssons AB

När jag och klassen var i Lycksele på reportageresa hann jag, förutom tatueringsinslaget, med att göra en kort tillbakablick på det historiska Lycksele. Närmare bestämt på den textilindustri som en gång var levande i staden, men som nu knappt ens är ett minne. Hade egentligen velat göra ett mycket mer omfattande inslag, men tid och deadlines och nya projekt och sånt, ni vet. Påannons och avannons är skrivna till en dedikerad Lycksele-sändning vi gjorde internt på skolan. Min nyårskaramell till er, och mitt nyårslöfte är att göra massor med mer radio av det dokumentära slaget.


PÅA
Lycksele var en av tre orter i Västerbotten där textiljätten Algot Johanssons AB öppnade fabrik under sjuttiotalet, och tittar man noga ser man vilka spår det satt i staden. Idag är det inte många som minns att Sverige haft sin egen textilindustri, än mindre att Algots var det största textilföretaget i landet. Innan sjuttiotalets slut, hade hela Algots koncern gått omkull, utkonkurrerade av billiga importvaror, och fabriken i Lycksele fick läggas ned. Eleonora Jonsson arbetade som sömmerska hos Algots, och var en av de som var med från början till slut.

Algots Lycksele by ordström

AVA
Reporter i inslaget var Elenor Nordström. Låten vi hörde var Säg Algots det räcker, med proggbandet Nynningen från 1976.

tankar om att rädda världen, så småningom

Min vapendragare Johan, 29:
- Alltså, jag tänker på mig som Jesus. Han uträttade storverk först efter tretti.

lördag 26 december 2009

simma lugnt i det nya året

saker som de flesta av oss känner igen men som medeltidsmänniskan inte ens skulle kunna föreställa sig #1

Att tröttsliten vakna på Kustbussen med skavande mp3-lurar i öronen och inse att man inte alls är på en Simian mobile disco-spelning.

att vara min brors syster

- Jag brukar försöka det med olika gafflar, se om jag kan få in min kind mellan piggarna...

True story. Dessvärre.

tisdag 22 december 2009

förlikar mig med fluffet

Min mor är en bullmamma. En baka-liten-kaka-mamma. Som gärna göder sina barn med diverse sötsaker, som sedan sätter sig som ett blädderbart fluff runt midjan. Nu var det länge sedan jag mumsade på hennes fika. Men en era jag trodde var över har denna jul återuppstått.

Min mor har upptäckt veganhyllan. Mjölkfritt margarin och havregrädde-hyllan. Gräddiga mjukfluffiga ingredienser från det vegetabiliska riket. Och hon har upptäckt att det går precis lika bra att använda dessa ingredienser till russinkakor, saffransbullar och knäck.

Det är ju fullkomligt ljuvligt och jätterart på fler än ett sätt. Men jag kommer att bli tjock. Fett med tjock. Sfäriskt tjock. Jag kommer att kunna håna planeten jorden, så rund kommer jag bli. Det kommer att ske, så det är lika bra att jag bara förlikar mig med tanken och låter det hända. "Ske mig, så som du har sagt" tänker jag, och tar en kaka till. Nom nom nom nom.

fredag 18 december 2009

sista jullovet någonsin, är det tänkt

Dagens jullunch blev en tydlig markör: Tre av fyra terminer är avklarade. Check.

söndag 13 december 2009

Lycksele Ink

Radioklassen åker varje år på reportageresa till en mindre ort för att leta upp spännande grejer att förvandla till radio. I år var målet Lycksele. Kliade min skalp och klurade på vad jag skulle hitta på. Kom på att Marty gjort flertalet av sina tatueringar där. Mer eller mindre på skämt skickade jag ett sms till den rikligt tatuerade man som är mig närmast. Skrev nåt i stil med "Äh. Vafan. Jag bokar en tid hos tatueraren i Lycksele och bandar skiten, så är jag hemma sen." Till svar fick jag en närmast lyrisk och osammanhängande sörja ord, och jag insåg att det här inte var ett läge jag ville backa ur. Jag fortsatte sprida ryktet om min plan för att inte kunna ta tillbaka, och en halvtimma senare var tiden bokad. Vips, bara sådär. Jag hann knappt reagera. Kvällen innan ritade jag motivet. Resten finns på band. Påan är till ett Lycksele-special vi sände på Strömbäck i onsdags. Enjoy.

PÅA
I tv-serier som Miami Ink verkar livet som tatuerare vara glammigt, välbetalt och fullt av kändisar som står på kö för att bli gaddade. Men istället för att åka till en solgassande amerikansk storstad för att göra en tatuering, gjorde vår reporter Elenor Nordström något helt annat. I ett vintervitt Lycksele, en norrländsk inlandskommun med drygt tolvtusen invånare, knackade hon på hos tatueraren Ingemar Emmoth.



Lord Emmoth tattoo Lycksele by ordström

tisdag 8 december 2009

ekonomikurs med elenor

Det finns de som undrar hur jag lyckas med att aldrig bli sådär riktigt utblottat luspank. Hur gör jag? Hur kan jag alltid ha åtminstånde en liten slant över? Hur kommer det sig att jag inte sitter där med svältångest fyra dagar före lön?

Jo kära vänner, det är mycket enkelt. Och jag ska dela den hemligheten med er.

Jag sparar pengar genom att glädjas åt de små sakerna här i livet. För att vara konkret och pedagogisk ska jag ge ett exempel: När jag vid dagens slut klippt färdigt alla radioinslag som jag ska, kan jag exempelvis belöna mig själv genom att byta ut den gamla frizziga tandborsten med en ny, fräck och färgstark (true story). Ny tandborste. Det kära vänner, är en källa till glädje om något. En långsiktig investering. En handling i hygienens tecken. Torrt, tråkigt och praktiskt. Och alldeles tillräckligt med livsbränsle för att jag ska orka med tillvaron en månad till.

måndag 7 december 2009

public service man kan lita på

Farbrorsorna Luuk och Lindström i en härligt grådassig nyans. Notera att någon photoshoppat dit ett glow runt konturerna på dem också, man blir ju alldeles till sig.

När livet ständigt ändrar sig och man inte vet vad man kan lita på, behöver man något beständigt i tillvaron att hålla fast vid. När jag i fredagskväll slog mig ned framför den nygamla svt-produktionen På spåret var det med stor förväntan. Skulle Luuk och Lindström klara att axla de tunga mantlarna efter Oldsberg och Hellberg? Skulle flirten med en yngre generation ha tagit överhanden och lagt rälsen över hippa klubbhak och fräcka frisyrer? Och framförallt: skulle ordvitsarna hålla måttet?

Efter fredagens nypremiär kan jag pusta ut. Stajlisterna hade klätt Kristian i en farbroderlig kostym, helt olik de poptajta kavajer han brukar synas i. Och att förvandla Fredrik till en farbror är ju inte ens en utmaning. Och ordvitsarna fick förnöjda skrockanden att spridas i mitt vardagsrum, precis som det ska vara. Med vetskapen att de nya programledarna är 43 respektive 46 år gamla, var det en stor värme som spreds i mitt bröst när jag insåg att dessa män kommer att lotsa mig på trygga tågresor till världens alla hörn i många, många år till. I fredags gick starten för de nästkommande femton åren av mitt liv. Tack svt som ger mig något beständigt att hålla i.

fredag 4 december 2009

familjen Sputnik julpyntar

Ernst Hugo hälsar välkommen


I Antons rum delar tomten ut röda paket


Inne hos Eva sjunger Lennon julsånger

piece of me

Pusselbit for life.

Hela Strömbäcks radiolinje drog till Lycksele på reportageresa i veckan. När jag klurade på vilka permanenta avtryck Lycksele skulle kunna göra i mitt liv kom jag att tänka på alla schyssta tatueringar Marty gjort i Lycksele. Jag bokade en tid hos Lord Emmoth Tattoo för att bli av med tatuerings-oskulden samt för att spela in spektaklet. Två äventyr på en seglats, så att säga. Sitter just nu och saxar i ljudmaterialet, och en färdig version kommer snart att landa här på bloggen. Stay tuned, med andra ord.

torsdag 26 november 2009

fördelningspolitik

Om man lägger ut jättemycket pengar på att betala elräkning, bilförsäkring, tidningsprenumeration och tv-avgift, visst borde man få bränna ett gäng hundralappar på nåt kul då också för att jämna ut? Väl? Visst? Schyssta rå?

Jag förlorade precis shoppa-på-nätet-oskulden och väntar nu på ett par orimligt fräcka pjuck.

torsdag 19 november 2009

Senior & Junior

Imorn ska jag kolla på Caroline af Ugglas som lirar här i Umeå. För de flesta andra antar jag att hennes namn har ett likhetstecken med melodifestivallåtar som Snälla snälla eller Tror på dig. Själv minns jag att jag såg musikvideon till Senior & Junior på SVT:s Voxpop på den gamla goda tiden, och tyckte att hon var det koolaste som fanns. Låten och videon har etsat sig fast i mitt minne och kommer nog sitta där för alltid, även när de flesta andra minnen ramlat ned i ett svart dement hål kommer det här intrycket finnas kvar i bakhuvudet. Låten är från debutplattan Ida blue som kom 1997, om hon kommer lira nåt från den imorgonkväll återstår att se.

tisdag 17 november 2009

good cop - bad cop

Brevväxlar med Transportstyrelsen och får hela två stycken fönsterkuvert från dem på samma dag. Det ena innehöll en positiv push framåt i mitt projekt att ta körkort, och jag blev nöjd och glad. Det andra innehöll ett beslut om fordonsskatt på den där bilen jag råkar ha, på en rund summa av trettonhundra spänn. Aj i plånboken. Så just nu har jag en mycket kluven inställning till denna myndighet, som ger med den ena handen och tar med den andra. Var de verkligen tvugna att leverera båda breven samtidigt? Vad är det för signaler de vill skicka till mig? Vad är det för en typ av myndighet som vill skapa osäkerhet genom att förmedla tvetydiga budskap? Inte för att verka konspiratorisk, men jag bara undrar.

Jag är på min vakt. Hör ni det Transportstyrelsen, jag är på min vakt!

tisdag 10 november 2009

att bo med peter

Stöter ihop med min medboende Peter utanför köket.
- Täckbyxor?
- Jag vill alltid gå runt såhär, det är så himla skönt! Långkallingar och täckisar är det bästa som finns!

jag gillar snön, min cykel är skeptisk

Hänger inspelaren över axeln och hoppar på cykeln i lagom tid för att hinna till intervjun jag ska göra. Vi jobbar med nyheter ute på Strömbäck just nu, och jag skulle göra en grej på vänsterns dalande väljarstöd. Cykeln trilskas lite för att det är kallt ute, men efter några tramp rullar jag iväg. Halvvägs till universitetet visar min kära hoj prov på illavarslande tendenser. Tramporna får inte något grepp, jag tomcyklar men kugghjulen står still. Några förvirrade och balansutmanande ögonblick passerar, och så kommer greppet tillbaka. Bara för att försvinna igen. Och så håller det på. Antagligen för att friktionen fått isen att smälta och lämna glashala gängor efter sig. Jag får putta fram åbäket som en sparkstötting för att röra mig framåt.

Vid universitetet låser jag fast min cykel och lyfter luren. "Hej, jag blir lite sen, min cykel har totalt frusit ihop." Hoppar på första bästa buss istället, blir på tok för sen, men får ändå en sex minuter lång intervju med Tamara Spiric, vänsterns gruppledare i Umeå, på statshusets parkering innan hon måste rusa vidare till nästa möte. Snap and clap. Puh.

För att belöna mig själv efter detta stressiga äventyr gick jag och okynnesköpte ett storpack med strumpor. Vuxet och praktiskt, sa tant Elenor.

lördag 7 november 2009

att bo med anton

Antons telefon ringer.
- Hallå. (tystnad) Nä, jag sover inte, jag diskar. Vid datorn...

torsdag 5 november 2009

provar att stjäla ett stilistiskt grepp för att göra en metakommentar

- Hej Elenor! Vilken blogg är mest läsvärd just nu?
- Jadu, det måste vara Saras blogg Smaskigt fakta. Träffsäkert, mångfacetterat och mode dessutom!
- Tack Elenor för ditt svar.
- Tack själv, det var så lite.

onsdag 28 oktober 2009

tablå USR hösten 2009


Om du verkligen är min vän - LYSSNA på Umeå studentradio 102,3

the early bird catches the worm

Startropics - bättre än paradiset

Björling
bloggar om sina bästa tvspel och hejjar fram de gamla SNES-spelen. Jag som är uppfödd med ett NES blev tvärnostalgisk när jag hittade mitt absoluta favoritspel i alla kategorier genom tiderna: Startropics. På C-Island ska man hitta sin bortförda farbror vid namn Dr Jones. Som vapen har man en jojo, med vilken man får sniglar och skelettstrutsar att explodera. När hoppet och tron sviktar kan man lita på att stjärnbilden Södra korset ska leda en rätt. Ooooohhh så bra, hur kan man INTE älska en sådan plot?

tisdag 27 oktober 2009

från brädgården

Min snowboard. MIN. SNOWBOARD. GAAAHH...!

Idag impulsköpte jag en snowboard. Det var inte så planerat, men jag skyller på att jag satt och dumsurfade på junkyard under kafferasten. Och nä, en sån här grej händer ju inte bara helt random, jag åkte runt halva stan för att hitta ett par schyssta snowboardskor på försäsongsrea men icke. Det blev en bräda istället. Billig och oerotisk för den initierade, helt perfekt för en n00b som jag själv. Så nu är jag officiellt en materialsportare. Att jag nu äger en bräda sätter ju en viss press på mig att lära mig åkandets konst på riktigt, förra årets premiär ska banne mig bli nåt av. Jag citerar Fight club-pingvinen: slide.

Nu saknas bara skor, hjälm och skillz.

onsdag 21 oktober 2009

rebus

Klicke på bilden för att få lösningen

tisdag 20 oktober 2009

visa vägen


Ibland känner man sig vilse. Då är det bra med en karta och en utstakad väg att gå.

Sörmlandsleden - Markus Krunegård

lördag 17 oktober 2009

robo.to



Man ska prova allt en gång, som det sägs. Jag har testat robo.to, statusuppdatering som video. Dumt, onödigt och jättekul. Förresten håller jag på att testa att vara blond också, vilket tydligt framgår av klippet ovan.

onsdag 14 oktober 2009

excel är mer än ett kalkylprogram

Hade ju inte tänkt mig att jobbet som journalist skulle innebära att harva igenom omfattande data i excel-ark. Men förra årets mycket pedagoiska kurs med Sveriges enda databasredaktör Helena Bengtsson lärde mig detta: excel är den grävande journalistikens vän.

Sitter nu med sparade instruktionspapper från excelkursen och sorterar data efter konstens alla regler i jakten på ett scoop. Det räcker inte att kunna läsa mellan raderna, här måste man också läsa mellan kolumnerna...

tisdag 13 oktober 2009

dagens nyhet

För ett tag sedan märkte jag att DN inte hade trillat ned i brevinkastet. Tänkte inte så mycket på det, våra brevbärare drular runt posten ganska duktigt så vi får fel lite nu och då. Ett par dagar senare hade vi fortfarande ingen DN på frukostbordet. Då var det jag som ringde upp prenumerationsavdelningen, redo med kundnummer och allt för att påpeka felet.
"Ja, jag ser ju här att din prenumeration gick ut för några dagar sedan."
Mörker.
Jag hade lite på känn att det borde vara dags snart, men jag hade väntat mig en påringning eller ett brev som uppmanade till förnyad prenumeration. Men icke.

Ett par dagar senare ringde så en artig man och ville sälja dagstidning till mig. Det fick han. Nu sprider morgontidningen en koncentrerad tystnad över frukostbordet igen. Jag är en hel människa.

måndag 12 oktober 2009

ingen hemlighet

Det är ju inte som att megaprojektet Post secret behöver mer uppmärksamhet, men jag tycker lite om den här videon. Fin för att vara navelskådande reklam, typ.

kö of death

Jag hade ju en glasklar plan för lördagen. Gå på Schmäck där We are eljest skulle visa sin debutkollektion Hand in hand. Sen tillhörande efterfest med efterlängtad dunka-dunka. Så blev det inte, men ibland är det roligare att överraska sig själv.

Hux flux hade vi bestämt oss för att dra till Sundsvall och kolla in Hoffmaestro & Chraa som skulle lira på Aveny. Ett lagom farligt vardagsäventyr. Vi åt chips i bilen på vägen ned, parkade centralt, mulade falafel till middag, förfestade med ett hyvens (hyvens, hyvens!) gäng i Nacksta, tog en taxi tillbaka till sitty och Aveny. So far so good.

Här började det dåliga. Okej, man kan räkna ut med lillfingret att man ska dyka upp en god stund före 23 för att komma in, men att vi begick det kapitala misstaget kände vi ändå till. Att vakterna som jobbade på Aveny bara hade hört talas om fenomenet "kö" ryktesvägen var däremot förvånande. Jag har aldrig varit med om att bli formpressad mellan personerna före och efter mig i en kö. Längst fram på en konsert, visst. Men i en kö till ett uteställe. Liksom, wot? Bortom rimligt. Försökte förklara för vakterna att det här inte var en okej situation och att de måste få folk att sluta trycka på. Blev avsnäst med att det inte gick när "det var tvåhundra idioter som trängdes". Eh. Jaha? Ledsen vakten, köper inte det. Ditt jobb måste väl ändå vara att planera för att sånt här kan hända. Alltså att det dyker upp folk som vill in. Nu. Eller har jag missat nåt? Oerhört oproffsigt.

Trots att Hoffmaestro väntat med att börja spela (förmodligen för att så många var kvar i kön) var frustration den dominerande känslan i min kropp. Efter ett par låtar smälte dock min ilska och jag växlade från blickar-som-mördar-läge till dansläge. Spelningen var, såklart, himla bra. Tredje gången jag ser dem på den här turnén så jag visste ju vad som fanns att vänta. Fast jag hade ingen aning om att precis varenda Sundsvallsbo var deras största fan. Golvet gungade ordentligt när alla, alla, alla sjöng med i Highway man och Chraa Indian. Koolt.

Efteråt gick vi tillbaka till bilen, kopplade på kupévärmaren och drog en filt över oss. Hôtel Automobil på en central parkering nära dig är en boendelösning jag varmt kan rekommendera när spontaniteten vinner över uppstyrningen. Yea.

våld på film jag gillar

SPOILERVARNING: Om du INTE sett filmen Inglourious Basterds, läs inte nedanstående. Viktiga händelser i filmen avslöjas!

Efter ett snart ettårigt förhållande gick jag och kärleken på vår första bio-dejt i fredags. Vi valde med omsorg ut det mest romantiska vi kunde komma på att se, och valet föll förstås på nya Quentin Tarantino-rullen Inglourious Basterds. En krigsrulle där en hemlig trupp kallad "the Basterds" pumpade nazister fulla med kulor under andra världskriget. Ibland slog de ihjäl nassarna med basebollträ. Eller försökte spränga dem. Eller skalpera dem. Eller kötta in en kniv i nacken på dem. Skitmysig rulle, bland det bästa jag sett på länge. Vi höll handen och fnissade tillsammans när Hitler fick ansiktet sönderpepprat av en kulspruta. Hehe.

Och nä, jag är inte det minsta ironisk. Det var rått och skadat på Tarantino-vis, och alldeles alldeles underbart. Humorn lurar hela tiden runt hörnet, på nåt sätt blir det lite fnittrigt när blodet flyter. En film i filmen handlar om ett tapper tysk soldat som skjutit ihjäl hundratals judar ensam från ett torn. Han bara sitter där, matar kulor och de anfallande judarna stupar på löpande band. Knall och fall hela hela filmen. Det är så dumt att det blir roligt. Och en sån grej som att mörda Hitler på film. Att skita i historieskrivningen och passa på att ta ihjäl karln på duk bara för att det går är ju ett oerhört egensinnigt grepp som bara osar tillfredställelse. Quentin Tarantino alltså. Vilken kille.

Skådespelarinsatserna var suveräna, den onda hypernazisten Hans Landa spelad av österrikaren Christoph Waltz spred en känsla av avsky kring sig som var tjockare än marmelad. Den ende som inte övertygade var Brad Pitt. Han mest bara var Brad Pitt som talade med en konstig röst och var rolig på Brad Pitt-vis. Men en Brad Pitt på sparlåga är ändå bättre än många riktigt usla skådisar som ger allt.



Summa kardemumma: fem av fem toasters.

torsdag 8 oktober 2009

substitut

När jag var barn blev jag hopplös och gnällig och tjurig varje gång det var dags att inhandla nya vinterskor. Ack, dessa urbota tråkiga klossar av praktisk värme och gränslös fulhet. Näää. För fyrkantiga. För kalla. För tunga. Men oftast bara ett regelbrott mot estetikens samtliga regler.

Nu är jag vuxen. Och beter mig precis likadant.

Jag hittade inga schyssta vinterskor under dagens räd på stan, så jag tröstköpte whiskey istället. Det håller en också varm.

tisdag 6 oktober 2009

borsjtj

Det har blivit höst. Rotsakerna kostar mellan fyra- och fem kronor kilot. Att utfordra kollektivet Sputnik är som att laga mat till en mindre flyktingförläggning. Då är det bara att dra fram femtonliters(!)kastrullen och dra på en laddning östeuropeisk rödbetssoppa. Mmm.


Borsjtj kryddad med färsk persilja

söndag 4 oktober 2009

kanelbullens dag

Det var förvånansvärt enkelt att hitta veganska kanelbullar i butik, jippie sa vi som inte orkade baka. För vem orkar hantera deg dagen efter en legendarisk eurodiscofest? Discokulan hänger kvar i taket, den gör sig bra där. Den kanske får stanna till dess att vi faktiskt skaffar en riktig taklampa. Det var en bra fest, även om grannen under oss inte kunde sova. Vi bad om ursäkt med en påse kanelbullar. Det kändes rätt en dag som denna.

fredag 2 oktober 2009

the rise and fall of Estrad

Jag har aldrig haft så dålig koll på vad som händer i Umeås kulturliv som nu. Efter att jag lade ned Estrad har jag inte haft någon orsak till att jaga i varenda eventkalender på nätet, lusläsa alla pressmeddelanden, gå med i varenda fejsbokgrupp som vill promota happenings och med mikrofonen i näven dyka upp på varenda teater-, dans- eller musikföreställning. Så har jag hållit på de senaste tre åren. På ett sätt lite tråkigt att lägga av (det har varit det bästa jag gjort), på ett annat sätt skönare än tusen mjuka kuddar.

Ikväll passar jag facklan vidare. Ett ny generation tar över radions eviga flaggskepp som målmedvetet följer vindriktningen mot premiärvisningar, vernissage och de rätta klubbhängen. Estrad återuppstår, men i ny kostym. En helrätt, figursydd och jävligt fräsch kostym. Premiär om en vecka, fredag 9/10 ska du ratta in 102,3 eller www.umeastudentradio.se. när klockan slår 17:00.

torsdag 1 oktober 2009

relativt bra

Idag har jag spenderat orimliga summor pengar (fast på bra saker), besökt Media markt i Umeå och beskådat den där tv-väggen alla talar om, betalat fullpris på lunchbuffé trots att inget förutom tillbehörs-salladen var veganskt, gått med i Umeå Filmstudio och sett Vindarnas dal på duk (jag behöver en passiv hobby), uppfunnit ordet "bussunge" (alltså en liten buss som inte blivit vuxen ännu) och kollat på Hitchcockrullen Psycho på SVT med ett glas rödvin i näven.

Igår var jag trött och tänkte på döden tills jag fick ont i magen.

Den här dagen var bättre.

onsdag 30 september 2009

radioreporterns i-landsproblem

Hur gör man för att klippa ett inslag samtidigt som man vill lyssna på radio?

Äsch.

www.umeastudentradio.se

tisdag 29 september 2009

dagsrapport tisdag

Hoppade över frukost för magen var inte vaken och jag inbillade mig att jag hade bråttom. Det hade jag inte. Svepte förbi NYA studion och kickade igång allt och ringde Darub för att kontrollera att linan var intakt. Det var den, våra sändningar skulle nå etern. Bra, då kunde det nojiga kontrollfreaket i mig ta ledigt.

Sedan ned till Norrlandsoperan för en intervju med nya vd:n och konstnärlige vägledaren Kjell Englund. Längesedan jag var på operan, kändes bra att springa omkring där. Intervjun kommer förresten upp här så småningom. Stay tuned, med andra ord.

Köpte med mig en Katarinas-vegan-macka i fin brun papperspåse och hoppade på bussen till Strömbäck. Känslan just då. Solsken. En påse matsäck. Åka buss till skolan. Sådär oskyldigt som när man var åtta och världen inte riktigt hade börjat gå under än.

Radioplugg, inspirerande som vanligt. Sen hem med tanken att sova ikapp en miljard förlorade sömntimmar, men bommade på den och hämtade ut kurslitteratur på posten istället. Jag måste öva på att vila, märker att jag sakta börjar glömma hur man gör det igen...

Premiärsändning i nya studion! Indie-go först ut att testa terrängen. Det lät sjukt bra vid mina högtalare. Yea!

Dagens middag blev vegansk viltgryta vilket må låta paradoxalt men är genialt. Till efterrätt serverades varm choklad ackompanjerad av kvällens upplaga av Idol.

måndag 28 september 2009

jag är bäst

Vissa dagar finns det inget som helst skäl att hålla tillbaka och ge efter för jantelagen. Har man flyttat en radiostudio så har man, och det är fan sjukt jävla bäst gjort. Heja mig! Och heja alla andra som också gjorde't! Studentradion ftw. Bäst bäst bäst!

dagens snackis

Dagens heta potatis var förstås att Fredrik Reinfeldt var i stan och talade i Aula Nordica uppe på campusområdet. Jag hade plugg och kunde inte vara där. Men de som gick dit fick lite extra underhållning i form av högljudda protester från SUF. Eller var det bara störigt?



För att ta reda på sanningen, om det SUF gjorde var awsome eller kasst, frågade jag ett gäng studenter. Såhär tycker de om protesten:

ENKÄT - Vad tycker du om SUF:s protest under Reinfeldts anförande? by ordström

lördag 26 september 2009

true story

Snålhet är att tappa en kontaktlins på golvet, inte hitta den och tvingas åka hemifrån för att hinna till plugget, återvända hem sent på kvällen och upptäcka den nu ihoptorkade linsen på golvet, lägga den i blöt i linsvätska, inspektera den uppblötta linsen ett par dagar senare, tvätta den omsorgsfullt och äventyra sin ögonhälsa genom att stoppa in den i ögat igen.

torsdag 17 september 2009

jag har inte sett nog

Jag är väl inte den som strösslar videoklipp runt mig, men jag snubblade över det här på Evelinas fotoblogg. Detta är mer än en musikvideo. Det är konst. På ett artsy fartsy sätt. Som att man borde ha ett litet plastglas med vin i handen, äta snacks på ett artigt sätt och mingla framför verket projicerat på en vitmålad vägg. Cold war kids fortsätter äga. Klicka på bilden för spana in. Heja kidsen.




Andra koola kids är förstås Kids of the ranch där konstnären Imri Sandström är med. Blev påmind nu om hennes I while ago I decided to eat som fortfarande är awsome.

Goethe säger:

"Det finns inget värre än aktiv dumhet."

Fast han sa det väl på tyska förstås dårå, antar jag.

onsdag 16 september 2009

vardag före revolutionen

Väckarklocka. 08:30. Kaffefrukost och städa köket.
Cykeltur ned till sitti och hoppa på bilen till Strömbäck.
Andas, tänka efter, framme.
Inslag efter inslag passerar hörselgångarna. Plugget är bäst och inspirationen på topp.
Tillbaka till stan och hopp på cykel igen till Västerslätt. VK-webbar till ett på natten och somnar halv två på Sandbacka. Nyhetsflödet lämnar sina spår: drömmer om illegal streetracing och Patrick Swayze.

Väckarklocka. 06:15. Täcket över huvudet och en timmas extra sömn. En halv natt är inte riktigt nog.
Mackfrukost och hoppa på bilen till Strömbäck.
Andas, tänka efter, framme.
Morgonsamling i aulan, Fråga Oden LIVE. Förra årets mesta frågespaltslegend fick sin egen show och det var great success.
Svensklektion. Babblar på om tema och rema och blir påmind om (1) vilken nytta jag har av mina oavslutade språkkonsultstudier och (2) att jag kommer bli en mycket bättre journalist än språkkonsult.
Lunch. Har ingen egen mat med mig, så veganlösningen för dagen blir sallad och spaghetti med kickoman-soja. Ingen måltid att minnas precis.
Radioeftermiddag, ljudredigerings-genomgång och fler inspirerande inslag att lyssna på.
Hem till Ålidhem och tvärbyta innehållet i väskan.
Riktning studentradion och hålla grundkurs för nya medlemmar.
Ledningsfika och göra ett tablå-utkast.
Mer grundkurs, nu studiogenomgång. Nya medlemmar petar på mixerbord och mickar.
Hem. Klockan är sen kväll.

Urtrött men nöjd. Så länge livet är awsome är det okej att tempot är fyratusen kilometer i timman. Sova kan man göra efter revolutionen.

Som man bäddar får man ligga




Borg får bakläxa på deklarationen

Herr finansminister, hur tänkte du nu?

H-O-C-K-E-Y HOCKEY!

Som det inbitna Löven-fan jag är måste jag naturligtvis uppmärksamma att de spelar sin första match i hockeyallsvenskan ikväll.

PÅA Supporterklubben Green devils, sluter troget upp bakom sitt kära Björklöven när hockeyallsvenskan snart drar igång. Med stor entusiasm ser de fram emot vad spelarbyten och ny kapten kan innebära för laget. Marcus Andersson är ordförande för Green devils och har följt Löven sedan barnsben. Han beskriver förra årets laguppställning som den kanske sämsta någonsin, men tycker att det ser ljust ut för Löven i år.

Green devils inför allsvenskan by ordström

måndag 14 september 2009

måndagslogg

Frukost = kollektivmöte.
Plugg. Klippa ljud, grejja prator.
Telefon, hejpådej, tjabbatjenahallå.
Lunchdejt inklusive puss och pommes.
Musikmöte, studentradion. Parallelluppstyra prell-tablå.
Uppstartsmöte, nya radiomedlemmar.
Linssoppa. Klippa det sista.
Okynnes-skype-chatta.
Slut.

söndag 13 september 2009

Lugn söndag

Vaknade. Ångrade mig. Gårdagens Ge mig krasch resulterade i Ge mig bakfylla. Somnade om.

Vaknade del 2. Dumpressade peanutbutterjelly-mackor och dumkollade på reprisen av Idol som tydligen dragit igång igen. Ja, min kritiska blick är ledig på söndagar.

Cyklade till Folkets bio för att kolla Videocracy med Dessi. Filmen var bra. Funderar på att överföra en del av Berlusconi-konceptet till studentradion. Hur visar man bröst bäst i radio? Tips emottages tacksamt.

Chili-tofu-sallad, kaffe och boll på Schmäck. "Alltså, brödet är slut, så vi tänkte att ni vill ha lite frukt istället." Ja, tjejen i kassan kom undan med det. Det handlar helt och hållet om hur man säger det. Hon hade kunnat sälja urdruckna kaffekoppar och jag hade nickat glatt. Gott var det. Ordentligt dressing-oljigt. Fett värt. Värt fett.

Imorn ska jag klippa klart mina Italien-grejer till plugget. Heja plugget.

Jag och mina bloggar

Jaha. Nu gjorde jag det igen. Startade en blogg alltså. Vet inte riktigt vad det är som lockar med det här formatet, men det ger minst sagt utlopp för den där klådan i fingrarna.

Jag skiter fullständigt i att börja från början och skapa kontext, och börjar mitt den tanke jag råkar ha just nu.

Hej igen all you gajs. Nu kööör vi.