onsdag 28 oktober 2009

tablå USR hösten 2009


Om du verkligen är min vän - LYSSNA på Umeå studentradio 102,3

the early bird catches the worm

Startropics - bättre än paradiset

Björling
bloggar om sina bästa tvspel och hejjar fram de gamla SNES-spelen. Jag som är uppfödd med ett NES blev tvärnostalgisk när jag hittade mitt absoluta favoritspel i alla kategorier genom tiderna: Startropics. På C-Island ska man hitta sin bortförda farbror vid namn Dr Jones. Som vapen har man en jojo, med vilken man får sniglar och skelettstrutsar att explodera. När hoppet och tron sviktar kan man lita på att stjärnbilden Södra korset ska leda en rätt. Ooooohhh så bra, hur kan man INTE älska en sådan plot?

tisdag 27 oktober 2009

från brädgården

Min snowboard. MIN. SNOWBOARD. GAAAHH...!

Idag impulsköpte jag en snowboard. Det var inte så planerat, men jag skyller på att jag satt och dumsurfade på junkyard under kafferasten. Och nä, en sån här grej händer ju inte bara helt random, jag åkte runt halva stan för att hitta ett par schyssta snowboardskor på försäsongsrea men icke. Det blev en bräda istället. Billig och oerotisk för den initierade, helt perfekt för en n00b som jag själv. Så nu är jag officiellt en materialsportare. Att jag nu äger en bräda sätter ju en viss press på mig att lära mig åkandets konst på riktigt, förra årets premiär ska banne mig bli nåt av. Jag citerar Fight club-pingvinen: slide.

Nu saknas bara skor, hjälm och skillz.

onsdag 21 oktober 2009

rebus

Klicke på bilden för att få lösningen

tisdag 20 oktober 2009

visa vägen


Ibland känner man sig vilse. Då är det bra med en karta och en utstakad väg att gå.

Sörmlandsleden - Markus Krunegård

lördag 17 oktober 2009

robo.to



Man ska prova allt en gång, som det sägs. Jag har testat robo.to, statusuppdatering som video. Dumt, onödigt och jättekul. Förresten håller jag på att testa att vara blond också, vilket tydligt framgår av klippet ovan.

onsdag 14 oktober 2009

excel är mer än ett kalkylprogram

Hade ju inte tänkt mig att jobbet som journalist skulle innebära att harva igenom omfattande data i excel-ark. Men förra årets mycket pedagoiska kurs med Sveriges enda databasredaktör Helena Bengtsson lärde mig detta: excel är den grävande journalistikens vän.

Sitter nu med sparade instruktionspapper från excelkursen och sorterar data efter konstens alla regler i jakten på ett scoop. Det räcker inte att kunna läsa mellan raderna, här måste man också läsa mellan kolumnerna...

tisdag 13 oktober 2009

dagens nyhet

För ett tag sedan märkte jag att DN inte hade trillat ned i brevinkastet. Tänkte inte så mycket på det, våra brevbärare drular runt posten ganska duktigt så vi får fel lite nu och då. Ett par dagar senare hade vi fortfarande ingen DN på frukostbordet. Då var det jag som ringde upp prenumerationsavdelningen, redo med kundnummer och allt för att påpeka felet.
"Ja, jag ser ju här att din prenumeration gick ut för några dagar sedan."
Mörker.
Jag hade lite på känn att det borde vara dags snart, men jag hade väntat mig en påringning eller ett brev som uppmanade till förnyad prenumeration. Men icke.

Ett par dagar senare ringde så en artig man och ville sälja dagstidning till mig. Det fick han. Nu sprider morgontidningen en koncentrerad tystnad över frukostbordet igen. Jag är en hel människa.

måndag 12 oktober 2009

ingen hemlighet

Det är ju inte som att megaprojektet Post secret behöver mer uppmärksamhet, men jag tycker lite om den här videon. Fin för att vara navelskådande reklam, typ.

kö of death

Jag hade ju en glasklar plan för lördagen. Gå på Schmäck där We are eljest skulle visa sin debutkollektion Hand in hand. Sen tillhörande efterfest med efterlängtad dunka-dunka. Så blev det inte, men ibland är det roligare att överraska sig själv.

Hux flux hade vi bestämt oss för att dra till Sundsvall och kolla in Hoffmaestro & Chraa som skulle lira på Aveny. Ett lagom farligt vardagsäventyr. Vi åt chips i bilen på vägen ned, parkade centralt, mulade falafel till middag, förfestade med ett hyvens (hyvens, hyvens!) gäng i Nacksta, tog en taxi tillbaka till sitty och Aveny. So far so good.

Här började det dåliga. Okej, man kan räkna ut med lillfingret att man ska dyka upp en god stund före 23 för att komma in, men att vi begick det kapitala misstaget kände vi ändå till. Att vakterna som jobbade på Aveny bara hade hört talas om fenomenet "kö" ryktesvägen var däremot förvånande. Jag har aldrig varit med om att bli formpressad mellan personerna före och efter mig i en kö. Längst fram på en konsert, visst. Men i en kö till ett uteställe. Liksom, wot? Bortom rimligt. Försökte förklara för vakterna att det här inte var en okej situation och att de måste få folk att sluta trycka på. Blev avsnäst med att det inte gick när "det var tvåhundra idioter som trängdes". Eh. Jaha? Ledsen vakten, köper inte det. Ditt jobb måste väl ändå vara att planera för att sånt här kan hända. Alltså att det dyker upp folk som vill in. Nu. Eller har jag missat nåt? Oerhört oproffsigt.

Trots att Hoffmaestro väntat med att börja spela (förmodligen för att så många var kvar i kön) var frustration den dominerande känslan i min kropp. Efter ett par låtar smälte dock min ilska och jag växlade från blickar-som-mördar-läge till dansläge. Spelningen var, såklart, himla bra. Tredje gången jag ser dem på den här turnén så jag visste ju vad som fanns att vänta. Fast jag hade ingen aning om att precis varenda Sundsvallsbo var deras största fan. Golvet gungade ordentligt när alla, alla, alla sjöng med i Highway man och Chraa Indian. Koolt.

Efteråt gick vi tillbaka till bilen, kopplade på kupévärmaren och drog en filt över oss. Hôtel Automobil på en central parkering nära dig är en boendelösning jag varmt kan rekommendera när spontaniteten vinner över uppstyrningen. Yea.

våld på film jag gillar

SPOILERVARNING: Om du INTE sett filmen Inglourious Basterds, läs inte nedanstående. Viktiga händelser i filmen avslöjas!

Efter ett snart ettårigt förhållande gick jag och kärleken på vår första bio-dejt i fredags. Vi valde med omsorg ut det mest romantiska vi kunde komma på att se, och valet föll förstås på nya Quentin Tarantino-rullen Inglourious Basterds. En krigsrulle där en hemlig trupp kallad "the Basterds" pumpade nazister fulla med kulor under andra världskriget. Ibland slog de ihjäl nassarna med basebollträ. Eller försökte spränga dem. Eller skalpera dem. Eller kötta in en kniv i nacken på dem. Skitmysig rulle, bland det bästa jag sett på länge. Vi höll handen och fnissade tillsammans när Hitler fick ansiktet sönderpepprat av en kulspruta. Hehe.

Och nä, jag är inte det minsta ironisk. Det var rått och skadat på Tarantino-vis, och alldeles alldeles underbart. Humorn lurar hela tiden runt hörnet, på nåt sätt blir det lite fnittrigt när blodet flyter. En film i filmen handlar om ett tapper tysk soldat som skjutit ihjäl hundratals judar ensam från ett torn. Han bara sitter där, matar kulor och de anfallande judarna stupar på löpande band. Knall och fall hela hela filmen. Det är så dumt att det blir roligt. Och en sån grej som att mörda Hitler på film. Att skita i historieskrivningen och passa på att ta ihjäl karln på duk bara för att det går är ju ett oerhört egensinnigt grepp som bara osar tillfredställelse. Quentin Tarantino alltså. Vilken kille.

Skådespelarinsatserna var suveräna, den onda hypernazisten Hans Landa spelad av österrikaren Christoph Waltz spred en känsla av avsky kring sig som var tjockare än marmelad. Den ende som inte övertygade var Brad Pitt. Han mest bara var Brad Pitt som talade med en konstig röst och var rolig på Brad Pitt-vis. Men en Brad Pitt på sparlåga är ändå bättre än många riktigt usla skådisar som ger allt.



Summa kardemumma: fem av fem toasters.

torsdag 8 oktober 2009

substitut

När jag var barn blev jag hopplös och gnällig och tjurig varje gång det var dags att inhandla nya vinterskor. Ack, dessa urbota tråkiga klossar av praktisk värme och gränslös fulhet. Näää. För fyrkantiga. För kalla. För tunga. Men oftast bara ett regelbrott mot estetikens samtliga regler.

Nu är jag vuxen. Och beter mig precis likadant.

Jag hittade inga schyssta vinterskor under dagens räd på stan, så jag tröstköpte whiskey istället. Det håller en också varm.

tisdag 6 oktober 2009

borsjtj

Det har blivit höst. Rotsakerna kostar mellan fyra- och fem kronor kilot. Att utfordra kollektivet Sputnik är som att laga mat till en mindre flyktingförläggning. Då är det bara att dra fram femtonliters(!)kastrullen och dra på en laddning östeuropeisk rödbetssoppa. Mmm.


Borsjtj kryddad med färsk persilja

söndag 4 oktober 2009

kanelbullens dag

Det var förvånansvärt enkelt att hitta veganska kanelbullar i butik, jippie sa vi som inte orkade baka. För vem orkar hantera deg dagen efter en legendarisk eurodiscofest? Discokulan hänger kvar i taket, den gör sig bra där. Den kanske får stanna till dess att vi faktiskt skaffar en riktig taklampa. Det var en bra fest, även om grannen under oss inte kunde sova. Vi bad om ursäkt med en påse kanelbullar. Det kändes rätt en dag som denna.

fredag 2 oktober 2009

the rise and fall of Estrad

Jag har aldrig haft så dålig koll på vad som händer i Umeås kulturliv som nu. Efter att jag lade ned Estrad har jag inte haft någon orsak till att jaga i varenda eventkalender på nätet, lusläsa alla pressmeddelanden, gå med i varenda fejsbokgrupp som vill promota happenings och med mikrofonen i näven dyka upp på varenda teater-, dans- eller musikföreställning. Så har jag hållit på de senaste tre åren. På ett sätt lite tråkigt att lägga av (det har varit det bästa jag gjort), på ett annat sätt skönare än tusen mjuka kuddar.

Ikväll passar jag facklan vidare. Ett ny generation tar över radions eviga flaggskepp som målmedvetet följer vindriktningen mot premiärvisningar, vernissage och de rätta klubbhängen. Estrad återuppstår, men i ny kostym. En helrätt, figursydd och jävligt fräsch kostym. Premiär om en vecka, fredag 9/10 ska du ratta in 102,3 eller www.umeastudentradio.se. när klockan slår 17:00.

torsdag 1 oktober 2009

relativt bra

Idag har jag spenderat orimliga summor pengar (fast på bra saker), besökt Media markt i Umeå och beskådat den där tv-väggen alla talar om, betalat fullpris på lunchbuffé trots att inget förutom tillbehörs-salladen var veganskt, gått med i Umeå Filmstudio och sett Vindarnas dal på duk (jag behöver en passiv hobby), uppfunnit ordet "bussunge" (alltså en liten buss som inte blivit vuxen ännu) och kollat på Hitchcockrullen Psycho på SVT med ett glas rödvin i näven.

Igår var jag trött och tänkte på döden tills jag fick ont i magen.

Den här dagen var bättre.