underbart är kort

Nu lämnar jag också den här bloggen för att rycka vidare i vindens fart. Orsak: jag har till slut (typ) orkat stila upp den där egna domänen jag äger. Men eftersom jag knackar kod så långsamt att tiden måste stanna för att vänta ikapp mig, lade jag projekt bygga hemsida på is och lade upp en bloggersida på domänen istället. Follow me there. Har trasslat lite med DNS-inställningar såhär i början, så med lite otur får du upp en omdirigeringssida. Vänta och försök igen senare isåfall.

www.bakgrundsbrus.se

nyheter

Har hittills jobbat på programsidan på SR här i Halmstad, men nu är jag på nyheterna ett tag. På programsidan har jag fått pyssla med längre inslag som ska sändas först i sommar, så det har känts lite lyxigt att kunna putsa och fila på klippning och mixning utan att känna den där värsta blåslampan efter sig. Nyheter däremot, kan man ju inte sitta och dutta med hur länge som helst. Skönt på ett sätt, att bara tvingas göra klart och lämna ifrån sig nåt. Och att få det sänt förstås.

"Att representera Halmstad bollklubb, det är en stor grej"

mitt liv som pekbok

Här bor jag. Det är bra.

För att komma hem till mig måste man gå förbi kyrkogården. Det är fint.

Jag tycker om att bo här. Halmstad är bra.

Utflykt

Japp. Jag har gjort det igen. Miljöbovinrikesflugit. Blev klar med allt jobb och fick gå tidigare: en kvart senare satt jag i taxin och hade bokat ett sistaminutenflyg från Halmstad. Lite snack och mycket hockey.

Målet med resan: björkarnas stad och Umeyo Åååpän.

Fredag, och Invasionen lät precis som man vill att de ska låta.
Deportees-covern "Under gatan, en strand" var otippat bra.

På scen: Khoma och de stora stora gesterna.
I vimlet: Linnea och min stora stora lillebror.

Jag som i vanliga fall inte gillar särskilt hård musik hade sjukt kul på Raised fist, och det hade alla andra också. En initierad man i mitt liv kommenterade att han inte sett en så peppad publik sen -97. Måste ju betyda nåt.

Hur finner man kärleken?

- Jo asså då tar man linje 40 mot Sofieberg. Klart å betart.

avresa - före och efter

Sista utekvällen i Umeyo före praktiken. Hästpojken på Scharinska, otippat nog bjussar han på en råbra spelning, och inte samma fylledravel som på Open för två år sen. Snel hest.

Inrikesflyger och får dåligt miljösamvete. Halmstad - du och jag i drygt två månader. Nattpromenad genom sitti, här syns stadsbiblan som kommit att bli mitt näst mesta hang out-ställe.

Det tar knappt tio minuter att promenera, sedan är jag framme.
SR Hallands högkvarter mitt i stan, där jag gör praktik en bit in i maj.

Haa. Och vad gjorde du i fredags då?

Steg upp tidigt, skrev körteoriprovet, drack italiensk läsk på café Göteborg i mellantiden, körde upp, fick körkort, hyrde ett släp, flyttade ut från kollektivet, hämtade min nya mobil på posten, gick på radiofest och fick hejdåpresent, kollade på Randy på Scharinska och sov på soffan i kollektivet där jag inte längre bor. Joråsåatteh.

internet känns sååå 2009

Min stationschefs-efterträdare Marty kommenterar att det ligger nya mejl i inkorgen hela tiden. Min erfarenhet är förstås den motsatta - håller på att vänja av mig det här med att kolla mejlen fem gånger om dagen. Det behövs som inte längre. Nähä, inget den här gången heller. Och så behöver jag inte uppdatera radions hemsida eller facebook-fansida. Inge. Noll. Icke. Jag kan liksom glömma bort att ens slå på min dator på flera dagar, och det spelar ingen roll. Min inkorg är ej längre min arbetsplats. Och det är ju skönt på ett sätt.

Men. Vad ska jag göra på internet nu?

Utkant'n

Utkant'n - där alla vi som känner oss utanför kan få vara det tillsammans.

Ännu en klubb dyker upp i klubbtäta Umeå, orsaken till att du ska uppmärksamma just den här är att den satsar på mindre kända men bra liveakter och ligger mitt i allas vårt älskade Ålidhood istället för nere på stan. En klubb som kommer till folket med andra ord. Det tackar vi för. Jag träffade Lisa Eklöf, en av arrangörerna, för att söka svaret på den eviga frågan: vad är grejen?

Inslaget sänds också i P4 Västerbottens Äntligen fredag, min debut som reporter i Sveriges radio inträffade redan innan praktiken alltså. Ratta in P4 eller lyssna på SR:s webbradio.

PÅA När Umeås nyaste klubb slår upp portarna är det ingen trendkänslig publikfriare vi ser. Klubb Utkant’n vill verka i periferin, både musikaliskt och geografiskt. Klubben håller till utanför centrum, det enda rättesnöret är att det ska vara en klubb för lajvspelningar och under premiärkvällen är temat lokal folkrock.

Klubb Utkant'n i Umeå inför premiärkvällen by ordström

AVA Under premiärkvällen kommer även Gnarly Boys och Frida Selander att spela. Lisa Eklöf arrangerar Klubb Utkant'n tillsammans med Maria "Abba" Hagberg.

saker som de flesta av oss känner igen men som medeltidsmänniskan inte ens skulle kunna föreställa sig #3

Att sladda med ett motorfordon med usla bakhjul under ordnande omständigheter på onaturligt framställd halka, som ett led i att bli en säkrare trafikant.

skaffar nya intressen

Jag har slutat som stationschef. Umeå studentradio är ej längre mitt skötebarn att ta hand om. Stationen kommer såklart alltid att ligga nära hjärtat, men nu är det inte jag som ska tycka och styra och påverka.

Jaha.

Nurå? Efter att ha spenderat snart fyra år av mitt liv med studentradion som min mesta fritidssysselsättning, vad ska jag nu ta till för att fylla fritiden?

Slår på tv:n och inser att det är OS i Vancouver. Kool.

att bo med Eva

- Wow! Jag kan skriva snyggt på en whiteboard! Det är ju jättebra om jag ska bli lärare...

med skogen som publik

Tjärn. Ett nytt band som gör inlandsdisco med hjärtat och lirar med skogen som publik. Jag är ett träd, jag lyssnar. Du med kompis. Gratis EP att ladda ned finns här.

en popstar från grannskapet

Världens bästa Hamilton heter Anna i förnamn och gör magisk pop. Tycker att det är lite sådär koolt att hon bor (har bott? har inte råkoll längre...) snett mitt emot mig här i Umeyo, när hon inte är i Stockholm för att spela in musik och videor. Om världen bestämmer sig för att vara rättvis kommer det gå riktigt riktigt bra för henne. Lägg namnet på minnet och håll utkik vetja. Här är hennes nytillverkade första musikvideo till Walk of shame, och med den vinner hon lätt VM i konstiga ställen att vakna på. Kul med video, men hade gärna sett henne sjunga själv i den också. Hon är så härligt uttrycksfull när hon sjunger, så ta chansen att spana in henne lajv om du får den.



Mer Anna Hamilton finns förstås på hennes hemsida.

mottagaranpassat

Som journaliststuderande får man ofta höra att man ska tänka mottagaranpassat. Att formge budskapet efter en tilltänkt publik. Och ska man jobba inom Public service gäller det ju även att leverera något för alla smaker. Det gäller att nå ut. Alla ska få.

Men alltså, alla och alla. Ibland tycker jag ändå att det finns gränser för vilka man ska inkludera. Man kan bara inte göra media som passar alla. Ta rymdvarelser till exempel. Alltså. Liiite overkill att räkna in rymdvarelser. Tycker jag då. Men det finns ju andra som inte håller med, som förfäras över att våra radio- och tv-sändningar inte når ut till, just det, rymdvarelser.

Klicka och läs: E.T. hör oss inte längre

mind over body

Det är sällan man i vuxen ålder får chansen att lära sig något fullkomligt nytt och främmande, som tvingar hela kroppen till total fokusering. Ni vet, i klass med att lära sig gå, lära sig cykla, dribbla boll, spela gitarr och sånt. Jag har TVÅ sådana projekt i luften just nu. Dels håller jag som bäst på med att ta körkortet, dels tänker jag bannemej lära mig att se kool ut på en snowboard innan jag dör. Det är verkligen fullkomligt oerhört hur mycket energi som går åt till sådana grejer. Varenda muskel ska vara i synk med omgivningens utmaningar, som ska analyseras av tanken och formas till direktiv som ska åtlydas av just musklerna. När man var barn var iallafall kroppen inställd på att ta in just den typen av lärdomar, så känns det iallafall. Numera verkar jag inte klara att hantera ny kunskap om den inte är teoretisk. Det är lite sorgligt på ett sätt att det där barnet som var så bra på att samla jordnära och fysiska kunskaper inte längre finns, utan numera är en vuxen person som är skeptisk i grunden och kan alldeles för många ord som saknar en fysisk manifestation. Det känns därför lite fint att tvinga fram det där barnet, och snubbla runt på samma vilsna förvirrade sätt, fast i vuxen ålder.

ps. jag snubblar iofs inte runt så mycket när jag kör bil, ni behöver inte direkt väja om ni ser mig längs vägen ds.

dagens ord

Ett nytt bibliotek har öppnat på Ålidhem. Det är superfint där. Jag, Shaho och Jonas drog dit för att plocka bild till ett övningsinslag för våra TV-studier på Strömbäck. Helt lyrisk över alla möjligheter man har med en filmkamera, var jag superpeppad på att försöka fästa mina visioner på band. Det där monstret i mig som varken känner hunger eller trötthet väcktes till liv, och när energin gått ur kroppen på mina co-workers skulle jag baaaraa leka liiite med skärpedjupet för att återskapa den där inre bilden så perfekt jag bara kunde... "Men du är ju analretendent!" utbrast då Jonas med ett skratt och en suck.

Fattar ni hur länge sedan det var jag hörde det ordet? Det är sällan man får chansen att nyttja ord som analretendent på ett naturligt sätt i dagligt tal. Det kändes därför inte alls som nåt slags förolämpning, utan snarare som en liten present. Ett ovanligt ord, bara till mig.

skärpning

Pluggar som sagt TV-momentet just nu, och utforskar bildmediets komponenter. Ljuset, skärpan och skärpedjupet ska tydligen spela roll. Snubblade över följande snutt film, och förstod plötsligt att det inte bara är snack, det spelar faktiskt roll. Typ massor med roll. Nu har den här duden förmodligen en rätt fet budget, men bortsett från specialeffekter som flygande rislampor i skogen, är det här ett skolexempel gone överkurs deluxe.

The Third & The Seventh from Alex Roman on Vimeo.

houston, we got vision

Skolan drog igång idag igen, och med det kommer sunt fasta rutiner som att kliva upp i tid för att hinna ta del av dagens sparsamma dos solljus. Bara en sån sak som att släppa allt klockan tio för att dricka kaffe känns på nåt sätt tryggt. Schema. Det är grejer. Jag borde inte få löpa fritt, inte för mitt eget bästa.

Det verkar bli en go nystart på plugget, tre veckor TV-utbildning att lägga till radiokunskaperna. Jag som är lite smånervig inför det här med filmkameror lyckades givetvis sätta standarden genom att inte fatta hur man öppnar kassetluckan. T-W-I-C-E. Check på den. På ett sätt skönt, genom att starta med ett epic fail finns det ingen prestige kvar att förlora. Så nu jävlar, från härifrån och upp. Just watch me. För det är ju precis det som är grejen med TV. Att kolla alltså. Har jag hört.

ooops, I did it again

Jaha. Så har man skapat ännu en blogg. Tänka sig. Denna gång för att fira att 2010 är vaginans år. Jo, jag tyckte att det var värt en egen blogg. Hoppas ni som läser den här bloggen även finner nöje i att glugga text och bild på följande adress:

http://sniglad.blogspot.com/

2010 - the year of the vagina

Härmed förklarar jag 2010 som vaginans år. Nu får decennier av kuk-år stå tillbaka, för just detta år är det vaginan som regerar. Vaginan, detta fantastiska kön som har så mycket innestående cred att hämta ut - nu är det hög tid för lite payback. I lönndom har vaginan fått verka och uträtta sina storverk, men utan ett reellt erkännande. Nu är det dags att sätta p för allt hysch. Detta år ska vi inte dansa kring fallossymboler på midsommar, detta år ska vi istället gräva en grop att hylla och jubla kring. Detta år ska vi inte prata om att olla det ena eller det andra, utan här ska det sniglas på allt från dörrhandtag till golvlister. Detta är också året när evolutionen kontrar kukdjurens existens genom att skapa fittdjur. 2010 är året då vaginan slutar vara en skämsig framskärt man inte kan prata om, och blir behandlat med sin rättmätiga dos awesome.

Men inte nog med det. 2010 är även tärningarnas och kravlöshetens år. Gambla ffs, slå tärning om livsavgörande beslut och vardagssysslor. Och känn lugnet. Kravlöshet är att bara prestera hundratio procent om man vill, aldrig för att man måste. Det är ju inte så dramatiskt allting som man gärna inbillar sig. Nej, det är ju faktiskt inte det.

2010 - vaginans, tärningens och kravlöshetens år. Och jag väntar mig en fet uppslutning.