public service man kan lita på

Farbrorsorna Luuk och Lindström i en härligt grådassig nyans. Notera att någon photoshoppat dit ett glow runt konturerna på dem också, man blir ju alldeles till sig.

När livet ständigt ändrar sig och man inte vet vad man kan lita på, behöver man något beständigt i tillvaron att hålla fast vid. När jag i fredagskväll slog mig ned framför den nygamla svt-produktionen På spåret var det med stor förväntan. Skulle Luuk och Lindström klara att axla de tunga mantlarna efter Oldsberg och Hellberg? Skulle flirten med en yngre generation ha tagit överhanden och lagt rälsen över hippa klubbhak och fräcka frisyrer? Och framförallt: skulle ordvitsarna hålla måttet?

Efter fredagens nypremiär kan jag pusta ut. Stajlisterna hade klätt Kristian i en farbroderlig kostym, helt olik de poptajta kavajer han brukar synas i. Och att förvandla Fredrik till en farbror är ju inte ens en utmaning. Och ordvitsarna fick förnöjda skrockanden att spridas i mitt vardagsrum, precis som det ska vara. Med vetskapen att de nya programledarna är 43 respektive 46 år gamla, var det en stor värme som spreds i mitt bröst när jag insåg att dessa män kommer att lotsa mig på trygga tågresor till världens alla hörn i många, många år till. I fredags gick starten för de nästkommande femton åren av mitt liv. Tack svt som ger mig något beständigt att hålla i.