mind over body

Det är sällan man i vuxen ålder får chansen att lära sig något fullkomligt nytt och främmande, som tvingar hela kroppen till total fokusering. Ni vet, i klass med att lära sig gå, lära sig cykla, dribbla boll, spela gitarr och sånt. Jag har TVÅ sådana projekt i luften just nu. Dels håller jag som bäst på med att ta körkortet, dels tänker jag bannemej lära mig att se kool ut på en snowboard innan jag dör. Det är verkligen fullkomligt oerhört hur mycket energi som går åt till sådana grejer. Varenda muskel ska vara i synk med omgivningens utmaningar, som ska analyseras av tanken och formas till direktiv som ska åtlydas av just musklerna. När man var barn var iallafall kroppen inställd på att ta in just den typen av lärdomar, så känns det iallafall. Numera verkar jag inte klara att hantera ny kunskap om den inte är teoretisk. Det är lite sorgligt på ett sätt att det där barnet som var så bra på att samla jordnära och fysiska kunskaper inte längre finns, utan numera är en vuxen person som är skeptisk i grunden och kan alldeles för många ord som saknar en fysisk manifestation. Det känns därför lite fint att tvinga fram det där barnet, och snubbla runt på samma vilsna förvirrade sätt, fast i vuxen ålder.

ps. jag snubblar iofs inte runt så mycket när jag kör bil, ni behöver inte direkt väja om ni ser mig längs vägen ds.

dagens ord

Ett nytt bibliotek har öppnat på Ålidhem. Det är superfint där. Jag, Shaho och Jonas drog dit för att plocka bild till ett övningsinslag för våra TV-studier på Strömbäck. Helt lyrisk över alla möjligheter man har med en filmkamera, var jag superpeppad på att försöka fästa mina visioner på band. Det där monstret i mig som varken känner hunger eller trötthet väcktes till liv, och när energin gått ur kroppen på mina co-workers skulle jag baaaraa leka liiite med skärpedjupet för att återskapa den där inre bilden så perfekt jag bara kunde... "Men du är ju analretendent!" utbrast då Jonas med ett skratt och en suck.

Fattar ni hur länge sedan det var jag hörde det ordet? Det är sällan man får chansen att nyttja ord som analretendent på ett naturligt sätt i dagligt tal. Det kändes därför inte alls som nåt slags förolämpning, utan snarare som en liten present. Ett ovanligt ord, bara till mig.

skärpning

Pluggar som sagt TV-momentet just nu, och utforskar bildmediets komponenter. Ljuset, skärpan och skärpedjupet ska tydligen spela roll. Snubblade över följande snutt film, och förstod plötsligt att det inte bara är snack, det spelar faktiskt roll. Typ massor med roll. Nu har den här duden förmodligen en rätt fet budget, men bortsett från specialeffekter som flygande rislampor i skogen, är det här ett skolexempel gone överkurs deluxe.

The Third & The Seventh from Alex Roman on Vimeo.

houston, we got vision

Skolan drog igång idag igen, och med det kommer sunt fasta rutiner som att kliva upp i tid för att hinna ta del av dagens sparsamma dos solljus. Bara en sån sak som att släppa allt klockan tio för att dricka kaffe känns på nåt sätt tryggt. Schema. Det är grejer. Jag borde inte få löpa fritt, inte för mitt eget bästa.

Det verkar bli en go nystart på plugget, tre veckor TV-utbildning att lägga till radiokunskaperna. Jag som är lite smånervig inför det här med filmkameror lyckades givetvis sätta standarden genom att inte fatta hur man öppnar kassetluckan. T-W-I-C-E. Check på den. På ett sätt skönt, genom att starta med ett epic fail finns det ingen prestige kvar att förlora. Så nu jävlar, från härifrån och upp. Just watch me. För det är ju precis det som är grejen med TV. Att kolla alltså. Har jag hört.

ooops, I did it again

Jaha. Så har man skapat ännu en blogg. Tänka sig. Denna gång för att fira att 2010 är vaginans år. Jo, jag tyckte att det var värt en egen blogg. Hoppas ni som läser den här bloggen även finner nöje i att glugga text och bild på följande adress:

http://sniglad.blogspot.com/

2010 - the year of the vagina

Härmed förklarar jag 2010 som vaginans år. Nu får decennier av kuk-år stå tillbaka, för just detta år är det vaginan som regerar. Vaginan, detta fantastiska kön som har så mycket innestående cred att hämta ut - nu är det hög tid för lite payback. I lönndom har vaginan fått verka och uträtta sina storverk, men utan ett reellt erkännande. Nu är det dags att sätta p för allt hysch. Detta år ska vi inte dansa kring fallossymboler på midsommar, detta år ska vi istället gräva en grop att hylla och jubla kring. Detta år ska vi inte prata om att olla det ena eller det andra, utan här ska det sniglas på allt från dörrhandtag till golvlister. Detta är också året när evolutionen kontrar kukdjurens existens genom att skapa fittdjur. 2010 är året då vaginan slutar vara en skämsig framskärt man inte kan prata om, och blir behandlat med sin rättmätiga dos awesome.

Men inte nog med det. 2010 är även tärningarnas och kravlöshetens år. Gambla ffs, slå tärning om livsavgörande beslut och vardagssysslor. Och känn lugnet. Kravlöshet är att bara prestera hundratio procent om man vill, aldrig för att man måste. Det är ju inte så dramatiskt allting som man gärna inbillar sig. Nej, det är ju faktiskt inte det.

2010 - vaginans, tärningens och kravlöshetens år. Och jag väntar mig en fet uppslutning.

the rise and fall of Algot Johanssons AB

När jag och klassen var i Lycksele på reportageresa hann jag, förutom tatueringsinslaget, med att göra en kort tillbakablick på det historiska Lycksele. Närmare bestämt på den textilindustri som en gång var levande i staden, men som nu knappt ens är ett minne. Hade egentligen velat göra ett mycket mer omfattande inslag, men tid och deadlines och nya projekt och sånt, ni vet. Påannons och avannons är skrivna till en dedikerad Lycksele-sändning vi gjorde internt på skolan. Min nyårskaramell till er, och mitt nyårslöfte är att göra massor med mer radio av det dokumentära slaget.

PÅA
Lycksele var en av tre orter i Västerbotten där textiljätten Algot Johanssons AB öppnade fabrik under sjuttiotalet, och tittar man noga ser man vilka spår det satt i staden. Idag är det inte många som minns att Sverige haft sin egen textilindustri, än mindre att Algots var det största textilföretaget i landet. Innan sjuttiotalets slut, hade hela Algots koncern gått omkull, utkonkurrerade av billiga importvaror, och fabriken i Lycksele fick läggas ned. Eleonora Jonsson arbetade som sömmerska hos Algots, och var en av de som var med från början till slut.

Algots Lycksele by ordström

AVA
Reporter i inslaget var Elenor Nordström. Låten vi hörde var Säg Algots det räcker, med proggbandet Nynningen från 1976.